Jag var åtta år när jag drömde att min hund fick vingar och lyfte upp mig och började flyga. Jag var den enda personen där och vi flög högt uppe i himlen. Vi flög genom moln och nära stjärnor.1
Jag flyger högt uppe i himlen och sedan går jag gradvis nedåt och landar till slut mot min vilja, för jag vill fortsätta flyga. Sedan försöker jag flyga igen, men mina ansträngningar är förgäves. Så fort jag inser att jag inte kommer att kunna flyga inser jag att jag drömmer.1
Jag blev uttagen till astronaututbildningen för en flygning till planeten Mars. Jag flög ett jaktplan och bestämde mig för att åka till Mars på egen hand, och jag flög jetplanet till Mars. Jag kom aldrig fram och drömmen fick aldrig något slut.1
Jag blev jagad men jag vet inte av vad eller vem. Jag sprang och sprang och var så rädd, och sen insåg jag att jag kunde flyga och att ingenting kunde fånga mig. Jag var inte rädd längre och jag flög iväg och kom undan.1
I min dröm flög jag, ovanför träden, svepte ner och vinkade till mina vänner och försökte säga att de kunde göra likadant om de också viftade med armarna. Jag blev ensam, och eftersom jag visste att jag kunde flyga när jag ville gick jag ner till mina vänner.1
Flygdröm, så långt tillbaka som när jag var fyra eller fem. Kan flyga, men är på något sätt fastbunden, eller begränsad till att sväva och flyga precis inom räckhåll för det som förföljer mig. I samma dröm blir jag också jagad eller hotad, och kan inte skrika.1
Jag var på ett högt ställe, någon sorts byggnad, och höll på att falla ner. Precis när jag skulle falla började jag flyga. När jag väl kunde flyga bytte drömmen tema och jag var med en manlig vän som jag träffar varje dag i vaket tillstånd.1
Jag drömde att jag flög, och eftersom jag har haft såna här drömmar förut var jag medveten om att jag inte kan flyga. Men sedan insåg jag att det var en dröm, fast det var också verkligt. Jag flög under en ledning och min vinge snuddade vid den.1