Jag föll genom rymden och konstiga djur försökte greppa tag i mig medan jag föll. Alla djuren var fula. Ett av dem var nära att få tag i mig, det liknade en bläckfisk men hade tänder. Alla djuren var gröna. Jag fortsatte falla och skrek.1
Jag körde en vit lastbil, tror jag, vid navet när jag föll ner. Navet var egentligen en motorväg och jag föll ner till vägen nedanför. Ungefär som att falla ner på mataffärens parkering, antar jag. Det var natt. Andra delar av drömmen men jag minns dem inte.1
Jag hade känslan av att jag föll nedåt från toppen av någon byggnad. Men jag kunde inte se något under mig, eller föreställa mig vart jag var på väg. Jag föll mot en avlägsen, tom, torr plats, och jag hade känslan av att jag skulle stanna där.1
Först sprang jag nerför en gata, lekfullt, inte av rädsla. Springandet övergick i flygande. Sedan föll jag från något väldigt högt, medveten om att jag föll. Precis när jag borde ha slagit i marken vaknade jag med ett ryck, med bultande hjärta och tung andning.1
En känsla av att falla? Jag föll nedåt, det var hemskt, jag föll ner i en bottenlös avgrund, in i tomheten. När jag vaknade upp ur det var jag chockad.1
Jag föll genom luften och jag föll fort. Det var väldigt dimmigt, men jag kunde se marken och jag tänkte att när jag slog i marken skulle jag dö. Alla möjliga tankar for genom huvudet. Och precis innan jag slog i kände jag hur jag ryckte till.1
Jag ramlar nerför några trappsteg. Precis innan jag faller säger jag: ”Jag vet att jag faller.” Sedan, i ett ögonblick, faller jag. Jag tror att trappstegen tog slut, och när de tog slut föll jag och fortsatte falla.1
Min värsta mardröm var när jag föll från min balkong. Jag stod på balkongen, sedan, jag vet inte hur, men jag föll. Sedan kunde jag känna det man känner när man faller. Jag var rädd… jag var väldigt rädd. Och när jag slog i marken vaknade jag, bara så där.1