Vad drömmer hundar, katter och bebisar om?

Drömmer djur över huvud taget?

Ingen vet säkert, och det kommer ingen att göra. En dröm är en upplevelse inifrån, och det enda sättet att belägga en upplevelse är att någon berättar om den. Inget djur kan det. Det som däremot går att mäta är sömnstadierna, hjärnaktiviteten under dem och beteendet. Och där är bilden tydlig.

Alla däggdjur som undersökts har REM-sömn, alltså det sömnstadium där människans drömmande i huvudsak hör hemma. Hos djur ser det ut precis som hos oss: snabba ögonrörelser under slutna ögonlock, hjärnvågor som liknar vakenhet och en nästan total avstängning av kroppens skelettmuskler. Den avstängningen är i sig ett argument. Den finns för att kroppen inte ska utföra det hjärnan håller på med.

Den mest slående observationen kommer från katt. Jouvet och Delorme (1965) satte ur spel muskelförlamningen genom ingrepp i hjärnstammen. Katterna började då röra sig under REM-sömnen, men inte slumpmässigt: de reste huvudet, smög, slog med tassen mot något som inte fanns och putsade sig. Samtidigt reagerade de inte på omgivningen. De agerade ut ett innehåll som fanns någon annanstans än i rummet.

Det andra argumentet kommer från råtta. Wilson och McNaughton (1994) visade att de nervceller i hippocampus som var aktiva medan råttan sprang i en bana aktiverades igen i samma mönster under den efterföljande sömnen. Louie och Wilson (2001) tog det vidare till REM-sömnen och fann att uppspelningen där följde samma ordning som i vaket tillstånd, och i ungefär samma takt. Mönstren var så tydliga att forskarna kunde läsa ut var i banan råttan befann sig i uppspelningen.

Det är inte ett bevis för att råttan upplevde en dröm. Det är ett belägg för att en sovande hjärna spelar upp dagens händelser i realtid. Steget därifrån till slutsatsen att djuret upplever något är en rimlig slutsats, men det är en slutsats.

Vad drömmer hundar om?

Om samma principer gäller hund som råtta, och det mesta talar för det, drömmer hunden om sin dag. Om promenaden och dofterna längs den. Om maten, om de andra hundarna i parken, om människorna i hushållet. Hunden har inte tillgång till något annat material än sitt eget liv, och hos människor följer drömmens innehåll det vakna livet nära. Det är kontinuitetshypotesen, som Domhoff (2003) lade fram efter decennier av innehållsanalys.

Det syns också i sömnen. Hundar rycker, drar med tassarna, viftar på svansen, gnyr och skäller dämpat, och de gör det under REM-perioderna och inte under djupsömnen. Ögonen rör sig bakom ögonlocken. Andningen blir oregelbunden. För den som sitter bredvid är det svårt att inte se en hund som springer.

Det finns även indirekt stöd för att dagens innehåll spelar roll. Kis och medarbetare (2017) spelade in sömn-EEG på familjehundar och fann att sömnens uppbyggnad påverkades av vad hunden varit med om innan den somnade. En positiv respektive negativ social upplevelse gav olika sömnmönster. Studien säger ingenting om drömmarnas innehåll, men den visar att dagen följer med in i natten.

Vad som inte går att belägga är de mer specifika påståenden som brukar cirkulera, som att små hundar drömmer oftare än stora eller att en hund som viftar på svansen i sömnen drömmer något trevligt. Det är gissningar. Om du vill läsa om vad det betyder när du själv drömmer om hundar finns den frågan på sidan om att drömma om hundar.

Kan hundar få mardrömmar?

Troligen något som liknar det. En hund kan under REM-sömnen gnälla högt, morra, rycka kraftigt i hela kroppen och ibland skälla. Beteendet ser obehagligt ut, och det är rimligt att anta att upplevelsen är obehaglig. Men eftersom hunden inte kan berätta något stannar det vid en tolkning av utsidan.

Det finns en observation som är värd att ta på allvar: hundar med svåra erfarenheter bakom sig beskrivs ofta som oroligare i sömnen. Det stämmer med hur det ser ut hos människor, där mardrömmar ökar efter påfrestande händelser. Det stämmer också med Kis och medarbetares fynd att dagens upplevelser påverkar sömnens struktur. Men det är en parallell, inte ett bevis.

Två saker är värda att skilja på. Ryckningar, gnyende och tasspringande under några minuter är normal REM-sömn och inget att göra något åt. Kramper är något annat: kroppen blir styv, ryckningarna är rytmiska och kraftiga, hunden går inte att väcka och är förvirrad efteråt, ibland med urin- eller avföringsavgång. Det är ett veterinärärende samma dag.

Om en hund blir påtagligt orolig i sömnen natt efter natt, tappar i vikt eller ändrar beteende i vaket tillstånd, är det också veterinären som är rätt instans. Drömtydning har ingenting att tillföra där.

Ska man väcka en hund som drömmer?

Helst inte. Det gamla rådet att låta sovande hundar ligga har en enkel grund i sömnfysiologin. Under REM-sömnen är hjärnan djupt upptagen av något annat än rummet, och den som rycks ur den fasen är desorienterad i några sekunder. Hos människor yttrar det sig som förvirring. Hos en hund kan det yttra sig som ett reflexmässigt nyp mot handen som väckte den, utan att hunden menar något med det.

Det finns ingen studie som prövat just den frågan experimentellt, så rådet vilar på fysiologi och praktisk erfarenhet snarare än på data. Men det är billigt att följa:

• Låt hunden sova. Drömfasen är kort och avslutar sig själv inom några minuter.
• Behöver du ändå väcka den, gör det med rösten och på avstånd. Säg namnet lugnt och upprepa. Rör den inte först.
• Väck aldrig genom att skaka eller lyfta en hund som ligger i djup sömn. Det är då nypet kommer.
• Låt hunden orientera sig i några sekunder innan du hälsar. Den behöver hinna förstå var den är.

Samma sak gäller barn som skriker i sömnen på ett sätt som inte går att nå fram till. Det är oftast nattskräck, inte en mardröm, och rådet är detsamma: vänta ut det och väck inte. Mer om det finns på sidan om barns mardrömmar.

Vad drömmer katter om?

Kattens drömliv är faktiskt bättre dokumenterat än hundens, av det enkla skälet att katten var försöksdjuret i den tidiga sömnforskningen. Michel Jouvets arbete i Lyon på sextiotalet är fortfarande den tydligaste demonstrationen av att ett djur gör något inne i sömnen.

När muskelförlamningen kopplades bort utförde katterna beteenden som hör till arten: de smög, de slog med tassen, de fixerade något med blicken, de putsade sig. Ingenting i rummet utlöste beteendena, och katterna svarade inte på ljud eller rörelse omkring dem. Det innehåll de agerade på fanns i deras egna hjärnor.

Slutsatsen ligger nära till hands: katter drömmer om att vara katter. Jakt, revir, andra katter, platser i hemmet, människorna de lever med. En katt sover många timmar per dygn och har därför gott om REM-perioder att fylla. Ryckningar i morrhår och tassar, små ljud och snabba ögonrörelser under ögonlocken är den yttre versionen av det.

Vad din egen dröm om en katt kan betyda är en annan fråga, och den tas upp på sidan om att drömma om katter.

Vad drömmer bebisar om?

Här är det ärliga svaret att vi inte vet, och att det bästa vi har pekar mot mindre än man tror. Nyfödda tillbringar en mycket stor andel av sin sömn i det som kallas aktiv sömn, motsvarigheten till REM-sömn. Roffwarg, Muzio och Dement kartlade 1966 hur den andelen är som störst hos nyfödda och sjunker successivt under barndomen till vuxna nivåer.

Det frestande steget är att säga att bebisar alltså drömmer halva natten. Men REM-sömn och drömmande är inte samma sak. En av tolkningarna av Roffwargs fynd är att den aktiva sömnen hos spädbarn inte finns för drömmandets skull alls, utan för att förse en hjärna under snabb utveckling med inre stimulering när den yttre är begränsad.

Det som talar starkast emot berättande drömmar hos spädbarn är David Foulkes arbete. Han väckte barn systematiskt i sömnlabb under flera år och lät dem berätta. Förskolebarn rapporterade sällan någon dröm alls, och när de gjorde det var innehållet kort och statiskt, ofta en enda bild, ofta ett djur, och utan att barnet självt var med som handlande person. Berättande drömmar med intrig och ett jag som deltar dyker upp först i sjuårsåldern och framåt, i takt med att den visuospatiala föreställningsförmågan utvecklas.

Om drömmande kräver den sortens föreställningsförmåga, och Foulkes material talar för det, har en nyfödd knappast drömmar i den mening vi menar ordet. Leendet i sömnen, ryckningarna och de små ljuden är då uttryck för aktiv sömn och ett nervsystem under uppbyggnad, inte för ett drömliv.

Det är ett mindre romantiskt svar än att bebisen drömmer om bröstet och trygga famnar. Det är också det svar materialet ger. Vad det kan betyda när du själv drömmer om en bebis är en helt annan fråga, och den tas upp på sidan om att drömma om bebisar. Vill du läsa mer om mekanismerna bakom drömmandet finns de samlade under varför drömmer man.

Vanliga frågor