Mardrömmar hos barn

När börjar barn drömma mardrömmar?

Mardrömmar dyker upp när fantasin gör det. Först när ett barn kan föreställa sig något som inte finns i rummet kan det också drömma om att bli jagat av det. Det är därför de första mardrömmarna brukar komma i förskoleåldern, och det är också därför de inte är ett tecken på att något gått fel. De hör ihop med en förmåga som just har utvecklats.

Under förskole- och tidiga skolår är mardrömmar som vanligast, och nästan alla barn har dem någon gång under den perioden. Sedan avtar de gradvis. En del vuxna fortsätter ha enstaka mardrömmar hela livet, men det täta mönstret hör barndomen till.

De yngsta barnen är ett gränsfall. Ett spädbarn som vaknar och gråter behöver inte ha drömt något alls, och det går inte att veta. Det som ofta tolkas som att en bebis har mardrömmar är i regel hunger, obehag eller en omogen sömnrytm. Vill du läsa om drömmar med bebisar i, alltså vuxnas drömmar om små barn, finns en egen sida om att drömma om bebis.

Samma modell gäller för barn som för vuxna. Nielsen och Levin beskriver mardrömmen som ett tecken på att den känsloreglering som normalt sker under sömnen inte hunnit med. Hos barn kommer belastningen bara från andra håll: en ny förskola, ett syskon som föds, en flytt, en konflikt på gården eller en film som var lite för spännande.

Mardröm eller nattskräck?

Det här är den viktigaste skillnaden att kunna, eftersom de två sakerna kräver helt olika bemötande. Nattskräck ser betydligt värre ut än det är och kommer ur djupsömnen, medan mardrömmen kommer ur REM-sömnen. I ICSD-3 räknas nattskräck som en djupsömnsparasomni, alltså något annat än en dröm.

Nattskräck är ofarligt och går över av sig själv, oftast inom några minuter. Barnet mår i regel sämre av att bli väckt mitt i episoden än av episoden själv. Stanna kvar, se till att barnet inte ramlar eller går in i något, och prata lugnt utan att försöka få svar. På morgonen behöver du sällan ta upp det, eftersom barnet inte minns något att prata om.

Vad barn drömmer om i olika åldrar

Drömmarnas innehåll följer barnets utveckling ganska troget. Hall och Van de Castles arbete visade att drömmar i hög grad handlar om drömmarens egen värld, och hos barn förändras den världen snabbt.

Förskoleåldern

Djur, mörker och att bli lämnad dominerar. Drömmarna är korta, konkreta och ofta utan tydlig handling. Att bli borttappad i affären eller att en förälder försvinner är återkommande teman, vilket speglar att separation är den stora frågan i den här åldern.

Fem till sju år

Monster, häxor och påhittade gestalter tar plats. Barnet kan nu bygga hela scener i fantasin, och gränsen mellan påhitt och verklighet är fortfarande tunn på natten. Det är i den här åldern barn oftast vill ha lampan tänd eller dörren på glänt.

Skolåldern

Drömmarna glider över mot sådant som faktiskt skulle kunna hända: att komma bort, att någon blir arg, att inte hänga med i skolan, att någon i familjen råkar illa ut. Monstren försvinner och ersätts av realistiska hot. Det är ett tecken på mognad, även om drömmarna inte känns lugnare för det.

Tonåren

Innehållet närmar sig vuxnas: prestation, relationer, att bli utanför, att inte räcka till. Frekvensen sjunker i regel, men perioder av stress kan fortfarande ge täta mardrömmar precis som hos vuxna.

Så tröstar du

Målet på natten är inte att förklara drömmen bort utan att göra barnet tryggt nog att somna om. Tolkningen kan vänta till morgonen, och behövs oftast inte alls.

• Kom snabbt och var lugn. Barnet läser av ditt tonläge innan det hör orden. En lugn röst gör mer än en bra förklaring.
• Bekräfta känslan, inte innehållet. Säg att det var läskigt och att du är här. Undvik att argumentera emot drömmen med logik, det landar sällan mitt i natten.
• Stanna i barnets rum. Att följa med tillbaka och sitta kvar tills barnet somnat gör det egna rummet till platsen där tryggheten kommer tillbaka. Att alltid flytta till föräldrasängen riskerar att göra tvärtom.
• Ta upp drömmen på dagen i stället. På morgonen kan barnet rita drömmen eller hitta på ett nytt slut där det går bra. Det är barnversionen av den metod som används vid återkommande mardrömmar hos vuxna, och den fungerar ofta förvånansvärt väl.
• Se över kvällen. Regelbundna tider, lugn sista halvtimme och inget skrämmande innehåll precis före läggdags. Drömmen arbetar med det färskaste den har.
• Ge barnet något eget att göra. En nattlampa barnet själv tänder, ett gosedjur med uppdrag eller en ficklampa vid sängen flyttar en del av kontrollen till barnet, och det är ofta det som saknas i drömmen.

När du bör söka hjälp

De allra flesta mardrömmar behöver inget annat än tid och tröst. Ta ändå kontakt med barnavårdscentralen, elevhälsan eller vårdcentralen om mardrömmarna återkommer flera nätter i veckan under längre tid, om barnet börjar vara rädd för att somna eller vägrar gå och lägga sig, om dagarna påverkas av trötthet och oro, eller om drömmarna handlar om något barnet varit med om.

Sök också råd om barnet snarkar tungt eller har andningsuppehåll i sömnen, eller om mardrömmarna började i samband med ett nytt läkemedel. Båda är medicinska frågor snarare än sömnvanor. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på vart du ska vända dig, eller läs mer på 1177.se.

Vill du läsa om mekanismerna bakom, orsakerna hos vuxna och vad som hjälper finns översikten om mardrömmar och varför de kommer.

Vanliga frågor