Mardrömmar: varför de kommer och vad de betyder

Vad är en mardröm?

En mardröm är en dröm med starkt obehagligt innehåll som väcker dig ur sömnen och som du minns när du vaknar. Det är de två sista delarna som gör den till en mardröm. En dröm kan vara otäck utan att räknas som mardröm, om du sover vidare genom den och inte har den kvar på morgonen. Forskningen brukar kalla de drömmarna för obehagliga drömmar, och de är betydligt vanligare än mardrömmar.

Mardrömmar hör hemma i REM-sömnen, den fas där drömmandet är som livligast. REM-perioderna blir längre och tätare mot morgonen, och det är därför mardrömmar oftare kommer under nattens andra halva än under de första timmarna. Den som vaknar vid femtiden med hjärtat bultande har inte gjort något fel. Det är helt enkelt där i natten som drömmandet väger tyngst.

Ett annat kännetecken är att du är orienterad direkt när du vaknar. Du vet var du är, du vet att det var en dröm, och du kan berätta vad som hände. Det är den praktiska skillnaden mot nattskräck, som kommer ur djupsömnen tidigt på natten och som inte lämnar något minne efter sig. Skillnaden spelar roll, eftersom de två sakerna har olika orsaker och hanteras på olika sätt.

Innehållet är sällan originellt. När Hall och Van de Castle byggde sitt kodningssystem för drömrapporter på sextiotalet blev det tydligt att drömmar innehåller mer obehag än välbefinnande, och att aggression, olycka och hot hör till de vanligaste inslagen. Mardrömmen är alltså inte ett undantag från hur drömmar brukar se ut. Den är samma material, uppskruvat tills du vaknar.

Varför drömmer man mardrömmar?

Den modell som har starkast fäste i forskningen kommer från Nielsen och Levin. Den beskriver mardrömmen som ett resultat av att den nattliga känsloregleringen inte gör sitt jobb. Normalt arbetar REM-sömnen av dagens känslomässiga rester: starka minnen kopplas loss från den kroppsliga larmreaktionen och lagras undan med mindre laddning. När det systemet överbelastas eller kopplar fel blir drömmen i stället en larmsignal som väcker dig.

Två saker avgör hur ofta det händer. Den ena är hur mycket olöst känsla du bär med dig in i natten, alltså den samlade belastningen från de senaste dagarna eller månaderna. Den andra är hur starkt du reagerar på obehagliga bilder över huvud taget, vilket varierar mellan personer och är ganska stabilt över tid. Det förklarar varför två personer i samma pressade situation kan sova helt olika.

I sin uppföljning från 2009 beskriver Levin och Nielsen mardrömmar som ett spektrum snarare än ett antingen eller. I ena änden finns obehagliga drömmar som inte väcker, i mitten mardrömmar, och i andra änden posttraumatiska mardrömmar där en verklig händelse spelas upp nästan oförändrad. Det är samma mekanism längs hela skalan, med olika belastning.

Den modellen gör också en praktisk sak: den flyttar frågan från drömmens innehåll till drömmarens situation. Om du drömmer att du jagas har det oftare med belastningen att göra än med förföljaren. Innehållet är det språk hjärnan råkar ha till hands, medan orsaken nästan alltid ligger i vaket liv.

Vanliga orsaker till mardrömmar

De flesta mardrömmar går att spåra till något av det här. Ofta samverkar flera saker, och det är därför det lönar sig att börja med det som är enklast att ändra innan du letar djupare betydelser.

Lägg märke till att flera av raderna handlar om sömnen själv och inte om psyket. Sömn som bryts ofta ger fler uppvaknanden ur REM-sömn, och varje sådant uppvaknande är ett tillfälle att minnas en dröm. En del av det som upplevs som fler mardrömmar är egentligen fler tillfällen att komma ihåg dem.

Alkohol är det tydligaste exemplet. Den dämpar REM-sömnen under nattens första timmar, och när effekten klingar av kommer REM-sömnen tillbaka med extra kraft mot morgonen. Samma mönster syns när läkemedel som dämpar REM-sömnen trappas ut. Det är inte drömmarna som blivit farligare, det är sömnen som svänger.

Mardrömmar varje natt: när blir det ett problem?

Enstaka mardrömmar behöver inga åtgärder. Gränsen går inte vid ett visst antal drömmar utan vid vad de gör med dagarna. I ICSD-3, den internationella klassifikationen av sömnstörningar, beskrivs mardrömsstörning som återkommande mardrömmar som väcker och som ger konsekvenser i vaket tillstånd: trötthet, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, oro inför kvällen eller att du börjar skjuta upp sänggåendet för att slippa somna.

Det sista är det tydligaste varningstecknet. När någon börjar undvika sin egen säng har mardrömmarna slutat vara ett nattligt obehag och blivit en sak som styr dygnet. Då blir också sömnbristen en egen orsak, och en ond cirkel är igång: mindre sömn ger tätare REM-sömn mot morgonen, vilket ger fler mardrömmar, vilket ger ännu mindre sömn.

Om du känner igen dig i det mönstret finns en egen genomgång av mardrömmar varje natt och vad som ligger bakom dem, med de vanligaste orsakerna och gränsen mot mardrömsstörning.

Läkemedel som ger mardrömmar

Livliga drömmar och mardrömmar är en känd biverkan av flera läkemedelsgrupper. Mekanismen är i regel densamma: medlet påverkar hur mycket REM-sömn du får, eller hur signalsubstanserna som styr drömmandet balanseras. Det gäller både när ett läkemedel sätts in och när det trappas ut.

Grupper där drömförändringar är väl beskrivna i bipacksedlar och biverkningsrapporter:

• Betablockerare mot högt blodtryck och hjärtbesvär. Sömnstörningar och livliga drömmar hör till de rapporterade biverkningarna.
• Antidepressiva läkemedel. Flera dämpar REM-sömnen medan de tas, och drömmarna kan bli påtagligt intensiva när behandlingen sätts in eller trappas ned.
• Melatonin. Livliga drömmar och mardrömmar finns med bland de biverkningar som rapporterats.
• Läkemedel vid Parkinsons sjukdom. Dopaminpåverkande behandling förändrar ofta drömmandet.
• Kortisonpreparat i högre doser, där sömn och stämningsläge påverkas.
• Nikotinplåster som sitter på över natten, en välkänd orsak till ovanligt intensiva drömmar.

Det avgörande är tidssambandet. Om drömmarna ändrade karaktär inom några veckor från att du satte in, höjde eller trappade ut något är läkemedlet en rimlig misstänkt. Läs bipacksedeln, notera när drömmarna började och ta med den informationen till din läkare eller ditt apotek.

Sluta aldrig med ett utskrivet läkemedel på egen hand på grund av mardrömmar. För flera av grupperna ovan är plötslig utsättning i sig en orsak till att drömmarna blir värre, och för en del preparat är den medicinskt riskabel. Det är en fråga att lösa tillsammans med förskrivaren.

Mardrömmar hos barn och när de växer bort

Mardrömmar är en normal del av barndomen. De börjar i regel i förskoleåldern, när fantasin och förmågan att föreställa sig faror utvecklas ungefär samtidigt, och de är som vanligast under förskole- och tidiga skolår. Sedan avtar de av sig själva för de allra flesta.

Innehållet följer åldern. De yngsta drömmer om djur, mörker och att bli lämnade. Något senare kommer monster och påhittade gestalter, och i skolåldern glider drömmarna över mot sådant som faktiskt kan hända: att komma bort, att någon blir arg, att inte klara sig. Det är samma utveckling som sker i vaket liv, fast nattetid.

Det som oftast oroar föräldrar mest är inte mardrömmarna utan nattskräcken. Ett barn med nattskräck sätter sig upp, skriker eller ser skräckslaget ut, går inte att få kontakt med och somnar om utan att minnas något. Det ser betydligt värre ut än det är. Mardrömmen kommer senare på natten, barnet vaknar och vill bli tröstat, och minns drömmen efteråt.

Hela genomgången med åldrar, skillnaden mot nattskräck och hur du bäst tröstar finns i texten om mardrömmar hos barn.

Vad mardrömmen kan betyda psykologiskt

Mardrömmar har inga fasta betydelser. Det som däremot går att säga är att innehållet sällan är slumpmässigt: det brukar hänga ihop med vad du är upptagen av i vaket tillstånd, och känslan i drömmen brukar vara en trognare spegel än handlingen. Börja därför i hur drömmen kändes, inte i vad som fanns i den.

Att drömmen alls uppstår är i sig inget tecken på något. Bakgrunden finns i varför vi drömmer över huvud taget: hjärnan arbetar vidare under sömnen, och mardrömmen är den versionen där känsloregleringen inte riktigt hänger med.

Några teman återkommer så ofta att de nästan är ett eget språk:

• Att bli jagad är det klassiska stressmönstret. Det du springer ifrån är oftare en känsla eller ett krav än en person, och drömmen brukar tätna i perioder när något undviks i vaket liv.
• Att falla kommer ofta i insomningsfasen och handlar sällan om själva fallet. Den brukar knyta an till att något inte bär: ett beslut, en ekonomi, en relation.
• Död i drömmen är nästan aldrig ett förebud. Den handlar oftare om avslut och förändring, eller om sorg som inte fått tillräckligt med plats på dagarna.

Posttraumatiska mardrömmar är ett eget fall och ska inte tolkas som symbolik. När en verklig händelse spelas upp i drömmen är innehållet inte en gåta, utan ett tecken på att minnet fortfarande är obearbetat. Då är rätt väg behandling, inte tydning.

Vad som hjälper mot mardrömmar

Börja alltid i sömnen. Regelbundna tider, tillräckligt lång natt och en lugn sista halvtimme gör mer för mardrömmar än någon tolkningsmetod, eftersom de tar bort den REM-obalans som ligger bakom en stor del av dem.

Skriv om slutet

Den metod som har bäst stöd vid återkommande mardrömmar är den som Krakow och Zadra beskrivit under namnet Imagery Rehearsal Therapy. Principen är enkel: skriv ner mardrömmen i vaket tillstånd, ändra den till något du klarar av, gärna redan innan det värsta händer, och föreställ dig sedan den nya versionen några minuter om dagen. Du behandlar inte drömmen som ett meddelande utan som ett manus som går att skriva om. Metoden används kliniskt och går att pröva på egen hand, men vid trauma bör den göras med stöd.

Sänk belastningen före natten

Om orsaken är olöst känsla från dagen är kvällen rätt ställe att ingripa. Lägg grubblet på papper vid köksbordet i stället för i sängen, avsluta med något som inte lämnar spår i drömmen, och låt de sista minuterna vara tråkiga med flit. Drömmen arbetar med det färskaste materialet den har.

Ta bort det som går att ta bort

Alkohol nära sänggåendet, för korta nätter, nikotinplåster över natten och sena skräckintryck är alla saker som går att pröva sig fram med. Ändra en sak i taget i ungefär två veckor och se om drömmarna följer efter. Läkemedel ändrar du bara i samråd med din läkare.

Håll koll på mönstret

En kort anteckning varje morgon räcker: hur du sov, vad du drömde och vad som hände dagen innan. Efter ett par veckor brukar sambanden synas, och du har samtidigt med dig något konkret om du behöver söka vård.

Sidan är allmän information och inte vård. Om mardrömmarna återkommer under lång tid, stör sömnen natt efter natt eller gör att du undviker att somna är det något att ta upp med vården. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning eller läs mer på 1177.se, så får du hjälp att bedöma vart du ska vända dig. Vid tankar på att skada dig själv, kontakta vården direkt eller ring 112.

Vanliga frågor om mardrömmar