Du är i ett rum, och plötsligt är de där. Din mormor, din vän som gick bort, din far. De är levande, de pratar med dig, och ibland ger de dig något – ett ord, en blick, ett råd. Drömmen är ofta inte skrämmande. Den är märklig och ofta djupt rörande.
Drömforskning vid University of New South Wales visar att runt 80 procent av sörjande upplever dessa drömmar, ofta i de första åren efter förlusten. De kallas 'visitation dreams' i litteraturen, inte för att de är övernaturliga, utan för att de upplevs så verkliga och meningsfulla. Hjärnan har lagrat tusentals minnen av personens röst, rörelsemönster och uttryck – och sätter ihop dem till en upplevelse som känns levande.
Vad säger personen i drömmen? Det är värt att ta på allvar – inte som ett bokstavligt budskap från bortom, men som ett uttryck för vad du själv vet, önskar eller behöver. Hjärnan producerar personen men också dialogen, och den dialogen är ärlig.
Många beskriver dessa drömmar som tröstande och som en viktig del av sorgeprocessen. Om de upplevs som störande eller skrämmande kan det vara ett tecken på att sorgen fastnat och att ett samtal med en terapeut kan hjälpa.