I den här varianten är personen inte bara synlig – de är faktiskt tillbaka. Levande, frisk, som om ingenting hänt. Ibland vet du i drömmen att de borde vara döda men låter bli att tänka på det. Ibland är du genuint övertygad om att det var ett missförstånd.
Drömmen är vanlig i tidig sorg, särskilt i de första veckorna och månaderna. Hjärnan har ännu inte fullt ut integrerat att personen är borta. Det är inte förnekelse i patologisk mening – det är sorgens naturliga tempo. Att drömma att de är tillbaka är ett tecken på att förlusten är för stor för att bearbetas på en gång.
Med tid förändras drömmen ofta. Personen finns fortfarande i drömmen, men man vet i drömmen att de är borta. Till sist kan man ha samtal med dem där man vet att de dött men att mötet ändå är verkligt på drömspråkets vis. Det är en slags gradvis integration.
Om drömmen väcker sorg när du vaknar – det är naturligt. Om den väcker lättnad – det är också naturligt. Båda reaktionerna är legitima och behöver inte analyseras. Det räcker att tillåta dem.