Varför det är vanligast hos barn
Sömngång kräver djupsömn, och djupsömnen är mäktigare i barndomen än någon annan gång i livet. Ett barn kan sova så tungt att det går att bäras mellan rum utan att vakna. Ur en så djup sömn är vägen upp till vakenhet lång, och det är där episoderna uppstår: kroppen kommer i gång innan medvetandet har hunnit med. Zadra och kollegor kallar det ett ofullständigt uppvaknande.
Det förklarar både varför fenomenet är så utbrett bland barn och varför det brukar avta av sig själv. När djupsömnen minskar genom skolåren och tonåren minskar också tillfällena att vakna halvvägs ur den.
Anlaget går i familjer. Tvillingstudier som Hublin och kollegors visar ett tydligt ärftligt inslag, och Petit och kollegor följde barn över år och såg att nattskräck tidigt i barndomen ofta följs av sömngång senare hos samma barn. De två är alltså inte olika problem utan samma mekanism i olika åldrar. Beskrivningen av mekanismen i sin helhet står på sidan om att gå i sömnen.
Sömngång, nattskräck eller mardröm?
De tre blandas lätt samman på natten, men bemötandet skiljer sig. Två av dem kommer ur djupsömnen och ett ur drömsömnen, och det är klockan och barnets kontakt med dig som avgör vilket du har framför dig. Varför de ligger på olika tider förklaras på sidan om REM-sömn.
| Tecken | Sömngång | Nattskräck | Mardröm |
|---|---|---|---|
| När på natten | Första timmarna, ur djupsömnen. | Första timmarna, ur djupsömnen. | Andra halvan av natten, ur drömsömnen. |
| Hur det ser ut | Barnet sätter sig upp, går eller fingrar på saker. Lugnt, nästan mekaniskt. | Skrik, panik, svettning. Ser dramatiskt ut. | Barnet vaknar, gråter och vill ha sällskap. |
| Kontakt | Öppna ögon men barnet går inte att nå, svaren hänger inte ihop. | Går inte att nå trots öppna ögon. | Känner igen dig och kan berätta. |
| Minne efteråt | Inget. | Inget. | Minns drömmen. |
| Det du gör | Leder tillbaka till sängen, väcker inte, säkrar trappan och dörren. | Väcker inte, ser till att barnet inte skadar sig, väntar ut det. | Tröstar, lyssnar, stannar tills barnet somnat om. |
Samma barn kan ha alla tre, och en natt kan börja i det ena och gå över i det andra. Ett barn som skriker i panik och sedan går runt i hallen har haft en episod, inte två.
Det som utlöser en episod
Anlaget finns där hela tiden, men episoderna kommer i perioder. Det som skiljer en lugn månad från en vecka med flera nätter i rad är nästan alltid något av det här:
- För lite sömn. Den vanligaste faktorn. Efter korta nätter blir djupsömnen djupare än vanligt, och då blir uppvaknandena oftare ofullständiga.
- Feber och infektion. Episoder kommer ofta i klungor när barnet är sjukt och slutar när febern gör det.
- Full blåsa. En klassisk utlösare, och en av anledningarna till att en sömngångande episod ofta slutar med kissande på fel plats.
- Oregelbundna tider. Sena helgkvällar, resor och lov som flyttar läggtiden fram och tillbaka.
- Störningar i rummet. Ljud, ljus, värme, ett syskon som rör sig, en skärm som lyser upp.
- Uppvarvning och oro. Inte som ett innehåll i episoden, utan som något som gör sömnen lättare att rucka på.
Det går alltså att göra episoderna färre utan att behandla något. Fasta sovtider, tillräckligt lång natt, toalettbesök precis före läggdags och ett svalt och tyst rum tar bort en stor del av tändgnistorna.
Vad du gör på natten
Under episoden är ditt uppdrag säkerhet, inte väckning. Målet är att barnet ska komma tillbaka till sängen utan att skada sig och utan att bli skrämt.
- Väck inte om du inte måste. Prata lugnt, ta barnet i handen och gå med det tillbaka. De flesta följer med utan motstånd.
- Håll inte fast. Fasthållning kan möta motstånd, ledning möter sällan något.
- Grind vid trappan. Den enskilt viktigaste åtgärden i ett hus med våningar.
- Lås det som leder ut. Ytterdörr, balkongdörr och fönster, och lägg nyckeln så att den inte sitter i låset.
- Underst i våningssängen. Barnet med episoder sover inte högst upp.
- Rensa golvet. Sladdar, leksaker och lösa mattor i hallen och på barnets väg till toaletten.
- Berätta för den som har barnet över natten. Släkt, kompisars föräldrar, läger och klassresor. En vuxen som inte vet blir ofta mer skrämd än barnet.
På morgonen behöver du sällan ta upp det. Barnet minns ingenting och kan bli oroat av en berättelse det inte känner igen sig i. Frågar barnet själv räcker det att säga som det är: att kroppen råkade vakna före resten, att det är vanligt och att det inte är farligt.
Barn som pratar i sömnen
Att barn pratar i sömnen är betydligt vanligare än att de går, och det är samma slags fenomen i lindrigare form. Det kan vara ett enstaka ord, en hel mening eller ett tonläge som låter upprört. Orden hänger sällan ihop med någon dröm och ska inte läsas som ett besked om hur barnet mår.
Det behöver ingenting göras åt. Perioderna följer samma sak som sömngången: trötthet, uppvarvade dagar och sjukdom. Mer om vad som sägs och varför finns på sidan om att prata i sömnen.
När du bör söka råd
De flesta barn behöver inget annat än en säker bostad och regelbundna sovtider. Ta ändå kontakt med barnavårdscentralen, elevhälsan eller vårdcentralen om episoderna kommer flera nätter i veckan under längre tid, om barnet skadar sig eller nästan gör det, om det lämnar bostaden, om beteendet under episoderna är våldsamt, eller om barnet är påtagligt trött på dagarna.
Sök också råd om barnet snarkar tungt eller har andningsuppehåll i sömnen, eller om episoderna började i samband med ett nytt läkemedel. Båda är medicinska frågor snarare än frågor om sovvanor. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på vart du ska vända dig, eller läs mer på 1177.se.
Drömmar om det här är vanliga och sällan farliga. Återkommer de flera nätter i veckan under en längre tid, eller hänger de ihop med något du bär på i vaket liv, är det en fråga för vården. Ring 1177 för rådgivning, eller 112 om det är akut.
Vanliga frågor
Själva fenomenet är ofarligt och påverkar inte barnets sömnkvalitet nämnvärt. Risken ligger i omgivningen: trappor, ytterdörrar, fönster och saker på golvet. Därför handlar det du gör mest om att säkra bostaden, inte om att behandla barnet.
Helst inte. Barnet är i djupsömn och blir förvirrat och ibland skrämt av ett abrupt uppvaknande. Prata lugnt, ta barnet i handen och led det tillbaka till sängen. Är det fara, som en trappa eller en öppen dörr, går säkerheten först.
Under en episod är de delar av hjärnan som styr rörelse delvis vakna medan minnet fortfarande sover. Det finns alltså ingenting att minnas. Att berätta om natten efteråt kan göra barnet oroat över något det inte känner igen sig i, så det räcker ofta att du vet.
Det är samma slags fenomen i en lindrigare form och mycket vanligare. Barn pratar i sömnen i perioder, ofta när de är trötta, uppvarvade eller sjuka, och det behöver ingenting alls göras åt. Orden hänger sällan ihop med någon dröm.
För de allra flesta barn gör det det. Djupsömnen är som mest omfattande i barndomen och episoderna följer den kurvan nedåt genom skolåren och tonåren. En del har kvar enstaka episoder som vuxna, särskilt vid sömnbrist eller feber.
Källor till tolkningen
American Academy of Sleep Medicine (2014). International Classification of Sleep Disorders, tredje upplagan (ICSD-3).Petit, D., Pennestri, M.-H., Paquet, J. m.fl. (2015). Childhood sleepwalking and sleep terrors: A longitudinal study of prevalence and familial aggregation. JAMA Pediatrics, 169(7), 653-658.Zadra, A., Desautels, A., Petit, D. & Montplaisir, J. (2013). Somnambulism: clinical aspects and pathophysiological hypotheses. The Lancet Neurology, 12(3), 285-294.Hublin, C., Kaprio, J., Partinen, M., Heikkilä, K. & Koskenvuo, M. (1997). Prevalence and genetics of sleepwalking: a population-based twin study. Neurology, 48(1), 177-181.1177 Vårdguiden. Barns sömn i olika åldrar. 1177.se
Att tyda drömmar är inte vård. Innehållet på sajten är allmän information och ersätter inte kontakt med läkare eller psykolog.