Djupsömn

Vad djupsömn är

Djupsömn är det tredje sömnstadiet, N3, och det enda som har fått sitt namn efter hur det upplevs. Hjärnvågorna är långsamma och stora i stället för snabba och små, vilket är det som definierar stadiet i en mätning. Puls, andning och blodtryck ligger på nattens lägsta nivåer och musklerna är avslappnade men inte avstängda.

Det mest kännbara draget är tröskeln upp. Ljud och ljus som väcker en ur lätt sömn passerar utan att göra något, och den som verkligen väcks ur djupsömn är ofta förvirrad en stund innan hon är med i rummet. Det är samma stadium som gör att man kan bäras till sängen utan att vakna.

Härifrån kommer också det som ser dramatiskt ut mitt i natten. Sömngång, nattskräck och konfusionella uppvaknanden uppstår i djupsömnen, inte i drömsömnen, och därför tidigt på natten. Att den som drabbas inte minns något efteråt hänger ihop med stadiet: det finns ingen dröm att minnas, bara ett ofullständigt uppvaknande.

Var djupsömnen ligger i natten

Djupsömnen är ojämnt utspridd med flit. Kroppen tar det den behöver mest först, och det betyder att de första cyklerna rymmer nattens tyngsta sömn. För varje ny cykel krymper N3 och drömperioderna växer, och mot morgonen kan en cykel i praktiken bestå av lätt sömn och drömsömn utan djupsömn alls.

Ordningen har praktiska följder. Går du och lägger dig flera timmar senare än vanligt förlorar du inte djupsömn i första hand, eftersom den tas igen så snart du somnar. Vaknar du i stället flera timmar tidigare än vanligt är det drömsömnen som får ta smällen, eftersom den ligger i den änden av natten.

Det är också under de första timmarnas djupsömn som nattens hormonutsläpp är som störst, vilket Van Cauter och medarbetare beskrev tillsammans med att både djupsömnen och det utsläppet avtar med åldern.

Vad djupsömnen gör

Det går att beskriva djupsömnens funktioner utan att överdriva dem. Det mest etablerade är att den hör ihop med minnet: Diekelmann och Born sammanfattar hur dagens erfarenheter bearbetas under sömnen, och djupsömnen tillskrivs där en roll i att befästa det som ska sparas. Drömsömnen antas arbeta med andra sidor av samma sak, bland annat det känslomässiga.

Till det hör kroppens egen återställning. Hormonutsläppet under nattens första del, den låga ämnesomsättningen och den låga belastningen på hjärta och kärl pekar alla i samma riktning: djupsömnen är den del av natten där kroppen gör minst och reparerar mest. Den som sovit en natt med mycket djupsömn märker det på morgonen som att sömnen räckte.

Det man inte ska läsa in är en siffra. Det finns ingen gräns under vilken djupsömnen är otillräcklig och ingen mängd som garanterar en bra dag.

Hur mycket djupsömn behöver man?

Frågan ställs ofta som djupsömn per natt, med ett förväntat antal minuter som svar. Det svaret finns inte. De rekommendationer som ges för vuxna gäller hur länge man bör sova, inte hur sömnen ska fördelas mellan stadierna, och ingen sömnutredning sätter ett mål för N3.

Skälet är att regleringen sköter sig själv och gör det med tydlig prioritering. Efter en för kort eller avbruten natt tar kroppen igen djupsömnen först, före drömsömnen, och den gör det genom att lägga mer N3 tidigt i nästa natt. Mängden djupsömn är alltså inte ett mått man styr utan ett svar på hur sömnen sett ut dagarna innan.

Till det kommer åldern. Djupsömnen är som mest omfattande hos barn och unga och avtar sedan gradvis genom livet, vilket Ohayon och medarbetare visade i sin genomgång av friska personer i olika åldrar. En femtioåring som jämför sig med en tjugoåring jämför alltså med något som inte är åldersmässigt likvärdigt, och lägre värden är där förväntade snarare än ett tecken på sjukdom.

Det användbara rådet handlar därför om natten som helhet: tillräcklig längd, regelbundna tider och så få avbrott som möjligt. Djupsömnen följer med när de tre är på plats.

För lite djupsömn

Det som verkligen minskar djupsömnen är sällan läggtiden i sig utan avbrotten. En natt som är lika lång på klockan men består av många korta stycken ger mindre N3, eftersom stadiet behöver sammanhängande tid för att byggas upp.

• Snarkning och andningsuppehåll. Varje uppehåll ger ett kort uppvaknande som sällan registreras men som lyfter sömnen till ett lättare stadium. Det är en medicinsk fråga och bör undersökas.
• Alkohol. Gör det lättare att somna men ger en ojämn natt, med fler uppvaknanden i andra halvan när effekten släpper.
• Smärta och klåda. Fungerar som återkommande väckarklockor och bryter cyklerna innan de hunnit djupt.
• Oregelbundna tider och skiftarbete. Sömn som läggs när dygnsrytmen säger vaken blir grundare, även när den är lika lång.
• Varm och ljus sovmiljö. Kroppstemperaturen ska sjunka under natten, och ett rum som motverkar det ger lättare sömn.

Tecknen på att djupsömnen inte räcker syns på dagen, inte i en app: sömn som inte känns utvilad hur länge den än varit, tung trötthet på förmiddagen, svårt att komma igång trots en natt som såg tillräcklig ut. Håller det i sig i flera veckor, eller har någon sett dig sluta andas i sömnen, är det en fråga för vårdcentralen. Ring 1177 för rådgivning om du är osäker på vart du ska vända dig.

För mycket djupsömn

Den omvända frågan ställs också, ofta efter att en klocka visat ovanligt höga värden. Hos friska personer är mycket djupsömn i regel en igentagning: efter dåliga nätter, efter hård fysisk ansträngning eller under en infektion lägger kroppen mer N3 tidigt i natten, och det är precis vad den ska göra.

Det finns heller ingen övre gräns formulerad för stadiet. Det som utreds är i stället ihållande trötthet och onormalt långa sömnbehov som helhet, oavsett hur sömnen fördelas inuti. Är du trött varje dag trots långa nätter är det den tröttheten som är fyndet och som ska tas upp i vården, inte en stadiefördelning ur en app.

Mycket djupsömn kan däremot förklara annat. Ett ofullständigt uppvaknande ur djup N3 är vad som ligger bakom både den tunga förvirringen när en väckarklocka ringer vid fel tillfälle och parasomnierna tidigt på natten.

Djupsömn och drömsömn är inte varandras motsatser

De två stadierna beskrivs ofta som en vågskål, där mer av det ena betyder mindre av det andra. Så enkelt är det inte. De gör olika saker, ligger i olika delar av natten och tas igen i olika ordning, men de konkurrerar inte om samma utrymme på det sättet. En natt som är tillräckligt lång och sammanhängande ger plats för båda.

Det som faktiskt varierar är var i natten du befinner dig när något händer. Ett uppvaknande under de första timmarna sker sannolikt ur djupsömn och ger förvirring utan dröm. Ett uppvaknande mot morgonen sker sannolikt ur drömsömn och ger en dröm du minns. Om just klockslagen finns en egen sida om när på natten man drömmer.

Vanliga frågor