Den kanske vanligaste tsunamivarianten: man står på stranden, på en balkong eller en kulle och ser den enorma vågen på avstånd. Den rör sig mot en, sakta nog att man ser den men för snabb för att undkomma. Känslan är en kombination av häpnad, förlamning och skräck.
Drömmen i denna form är en perfekt bild av det som kallas föregripande ångest – oro inför något man vet är på väg men ännu inte har inträffat. En medicinsk diagnos man väntar svar på, en omorganisation på jobbet som är aviserad, ett svårt samtal som oundvikligen måste ske.
Att man ser vågen men ännu inte träffas av den är faktiskt en öppning: det finns fortfarande tid att förbereda sig, att söka högre mark, att ringa en nära vän. Drömmen frågar: vad gör du med den tid du faktiskt har?