Det du ser i drömmen är knappt en person – bara en silhuett, en mörk gestalt, ibland bara en känsla av att något finns bakom dig. Du ser aldrig ansiktet, men du vet att den kommer närmare. Hjärtat dunkar och du vet att du måste springa.
Den här varianten är den vanligaste av alla jagad-drömmar och den är nästan alltid kopplad till något obestämt – en diffus skuld, en oro du inte kan sätta fingret på, en känsla av att något är fel utan att veta vad. Ansiktslösheten är nyckeln. Skulle drömmen veta vad som jagade dig, skulle den visa det. Att jagaren saknar ansikte betyder att du själv inte vill veta.
Jung kallade det skuggan i sin mest odefinierade form – en del av psyket som protesterar mot att inte bli erkänd. Ibland är det en ilska du inte tillåter dig. Ibland ett behov som inte får plats. Ibland en känsla du skäms för. Drömmen kommer tillbaka tills du låter dig känna det.
En övning: nästa gång drömmen dyker upp, försök att i det vakna livet sätta ord på vad skuggan kan vara. Skriv en mening som börjar med "Det jag egentligen känner är...". Det låter enkelt, men det är just den meningen som ofta får drömmen att tystna.