Du smakar blodet. Det samlas i munnen och du vet att det är ditt. Ibland spottar du ut det, ibland sväljer du det, ibland försöker du tala och blodet syns.
Blod i munnen är en av de mer specifika blodvarianterna och kopplar nästan uteslutande till kommunikation och det som sagts – eller inte sagts. Munnen är platsen för ord, för röst, för det som kommuniceras utåt.
Om du spottade blodet ut pekar det mot ord du uttalat som skadat – antingen dig själv eller någon annan. Något du sagt som gick för långt, som var för hårt, som du önskar att du inte sagt. Drömmen ber dig ta ansvar för det.
Om du svalde blodet pekar det mot ord du hållit inne – saker du velat säga men inte sagt, gränser du inte satt, sanningar du tyst burit. Att svälja blod är att bita ihop, och det kostar.
I bägge fall: vad är det kommunikativa som behöver hanteras? Ett svårt samtal, ett ärlighetsögonblick, en gräns du behöver formulera? Det är dit drömmen pekar.