Du är på väg men du hinner inte. Kanske är det för långt, kanske bilen stannar, kanske vet du inte ens var det är. Och när du väl är framme är det för sent – folk håller på att gå, ceremonin är avslutad.
Att komma för sent till en begravning är en bild av ett avslut du inte hann ta – ett farväl du inte fick säga, en sista kontakt som aldrig blev av, ett erkännande av slutet som du skjutit upp tills det faktiskt passerat.
Det kan vara ett avslut med en person – ett sista samtal du inte hann ha, ett 'förlåt' som inte sades. Det kan också vara ett avslut med en fas – du inte tillåtit dig själv att erkänna att något är slut, och nu har livet redan gått vidare utan att du hunnit hålla ceremonin.
Drömmen kan väcka skuld, men den är mer konstruktiv om du tolkar den som en fråga: vad är det avslut du fortfarande kan hålla, trots att du tror att det är för sent? Det är nästan aldrig för sent att säga adjö – till en person, till en fas, till en version av dig själv. Det är bara mer ovanligt.