Det här är den mest oroande formen av vilsedröm för många. Du är inte i en främmande stad utan i ditt eget kvarter, kanske till och med i ditt eget hus, och ändå hittar du plötsligt inte rätt. Rummen ligger fel, gatan tar slut där den aldrig brukat göra det.
Skillnaden mot att gå vilse någon helt okänd stans är stor. Där kan hjärnan skylla på att platsen är ny. Här finns ingen sådan förklaring, och just den bristen på förklaring är ofta det som gör drömmen skrämmande snarare än bara förvirrande när du vaknar.
Drömmen brukar dyka upp när något du tagit för givet plötsligt känns opålitligt, en relation, ett jobb eller en trygghet du utgått ifrån utan att tänka på den. Det invanda sviker, och sinnet gestaltar den känslan genom att låta själva hemmiljön sluta bete sig som den ska.
Fråga dig vad som senast kändes säkert men nu känns skört. Svaret behöver inte vara dramatiskt, ofta räcker det med en liten förskjutning i vardagen för att sinnet ska välja just den här bilden, ditt eget kvarter som vänt sig emot dig.