Drömma om kidnappad

Händer bakifrån, en bil som stannar, ett rum du inte känner igen. Att själv bli kidnappad i drömmen är en av de mest direkta bilder sömnen har för att förlora rätten att bestämma över sitt liv. Den kommer ofta i perioder där någon annan styr för mycket: en arbetsgivare som äger din tid, en sjukdom som dikterar dagarna, en relation där din vilja inte räknas. Vem kidnapparen var, om det gick att se, är en ledtråd. En okänd pekar på omständigheter, en bekant på en person som faktiskt tar för mycket plats i ditt liv.

Du vänder dig om på lekplatsen och barnet är borta. Du hämtar och ingen vet var det är. Drömmen om att ens barn blir kidnappat är den som väcker föräldrar hårdast, och den är vanlig. Schredl och Göritz fann 2018 att en närstående som dör eller skadas är det enskilt vanligaste temat i mardrömmar. Drömmen förutsäger ingenting. Den visar hur stort ansvaret känns, och ofta kommer den när barnet just blivit mer självständigt: börjat skolan, börjat gå själv, börjat ha ett liv du inte ser hela tiden.

I många kidnappningsdrömmar är det inte själva bortförandet som fastnar utan rummet efteråt. Du sitter där, bunden eller inte, och väntar. Den delen av drömmen är nära släkt med drömmar om att vara inlåst, som var fjärde känner igen enligt Nielsen med flera 2003. Rummet speglar ofta en situation i vardagen där du inte kan gå: ett jobb du inte har råd att lämna, ett boende, ett åtagande. Att du kidnappades dit, inte gick dit själv, är drömmens sätt att säga att du inte valde det.

Flykten är den del av kidnappningsdrömmen som drömmaren själv styr, och den säger mest om var du står. Att komma loss, hitta en dörr, springa och faktiskt komma undan speglar ofta att du redan börjat ta tillbaka något i vaket liv. Att springa och inte komma någonstans, med ben som inte lyder, är den andra vanliga formen och handlar om att vilja men inte kunna. Att inte ens försöka, utan sitta kvar och acceptera, är värt att ta på allvar. Drömmen frågar då om du gett upp om något du egentligen inte vill ge upp.