Ena sekunden går ni bredvid varandra, nästa är personen borta i vimlet av kroppar och ansikten. Du vänder dig om, ropar kanske, men rösten försvinner i sorlet. Det är en av de vanligaste folkmassdrömmarna, sällan lika obehaglig som just den plötsliga förlusten av kontakt.
Att tappa bort någon i en folkmassa handlar sällan om platsen i sig. Drömmen speglar oftare en rädsla för att förlora kontakten med en person som betyder mycket, ett band du är rädd ska brytas utan förvarning. Föräldrar drömmer att de tappar sina barn, par att de förlorar varandra i mängden.
Sökandet efteråt, blicken som far mellan främmande ansikten utan att hitta det rätta, är ofta den del som fastnar längst. Känslan av att leta men inte hitta kan spegla en oro i vaket liv som inte handlar om platsen, utan om ett avstånd som vuxit fram utan att du märkt det.
Fråga dig vem eller vad du senast kände att du höll på att tappa greppet om. Svaret behöver inte vara dramatiskt, ibland räcker det med tid som runnit iväg utan tillräcklig kontakt, för att sinnet ska gestalta det som en folkmassa som skiljer er åt.